Igår var den äntligen här, den fantastiska fotbollsturneringen Champions League. Turneringen jag och många andra drömt om sedan december när lottningen blev klar. Som vanligt motsvarade den mina förväntningar och det med besked. Matchen mellan PSG och Chelsea hade så gott som allt. Fina individuella prestationer, spänningen fram till slutsignal och spelare som brann. Dessutom lever matchen till returen efter knappa 2-1.
Champions League gör något med världsstjärnor. Trots att de levererar även nationellt blir det en nivå till internationellt. Man ser det i form av maxlöpningar och i matchernas intensitet. Framför allt ser man det på spelarnas kroppsspråk. Det fullkomligt glöder i ögonen på stjärnorna och det är omöjligt att undgå hur mycket det här betyder. Två bevis från gårdagen är Zlatan och Cavani. Två vana målskyttar som når eufori i sitt firande efter målen. En annan är David Luiz som är gjord för den här typen av matcher. Han fullkomligt älskar allt med adrenalin.
CL är fotbollspropaganda. Kan man inte njuta av spelet här så krävs det mycket för att man ska frälsas. Själv var jag nära tårar bara under signaturmelodin igår. Under matchen var jag inte mottaglig under 90 minuter. Mobilens ljud var av, rullgardinerna var nerdragna och volymen på teven nådde nästa max. Bäst av allt är att den här propagandaföreställningen just har inletts. Nu väntar en hel vår fylld av magisk fotboll, bara se vilka sagolika matcher som väntar runt hörnet…
Idag: Roma – Real Madrid
Nästa vecka
Tisdag:
Arsenal – Barcelona
Juventus – Bayern München
Och så returer på det. Vilket liv! Visst tillkommer ett antal ”skitmatcher” men det är nog bra för vad är det de säger.
”Lite skit rensar magen.”
Kopplat i fotbollstermer kan man se det som att de här matcherna gör att vi uppskattar supermatcherna ännu mer. Så tänker i alla fall jag.
Bilder:
Espnfc.com
Sportnet.at
Urbanpost.it