Det var en match som på förhand bara skulle spelas hem av Arsenal. På andra sidan väntade nämligen ett Monaco vars satsning stagnerat efter de enorma pengar som spenderades på spelare för två somrar sedan. Nu var laget utan stjärnorna James och Falcao som såldes efter bara en säsong, bästa försvararen Carvahlo som var nyckelspelaren till avancemanget från gruppspelet saknades, likaså Toulalan som står för stabiliteten på mitten. Kvar fanns då storstjärnan Moutinho och den rutinerade räven Dimitar Berbatov och så här i efterhand räckte den duon gott och väl för fransoserna..
Matchen inleddes i ett hiskeligt tempo från hemmalaget som stormade fram, dock utan att komma till de där riktigt stora målchanserna, istället var det Monaco som skulle inleda målskyttet på ett sätt som skulle spegla hela matchen. Marginalerna med Monaco, mot Arsenal. Kondogbia drog på en mörsare som styrdes på tysken Per Mertesacker på ett sätt som gjorde det chanslöst för målvakten Ospina och väldigt överraskande hade fransmännen ledningen, en ledning som skulle utökas i början på andra. Då slarvade Arsenal när de var på jakt för en kvittering, Monaco kunde kontra och bollen serverades tillslut framför Berbatovs fötter och när bulgaren får chansen nära mål, ja då är det oftast just mål. Han har gjort mål i Tottenham, United, Fulham och nu i Monaco mot Arsenal. Något av en favoritmotståndare för ”Berba”. Efter 2-0 var det all-out attack för Arsenal som skapade flertalet chanser som bara skulle trilla in i nätet men det var ju en sådan dag. En dag då allting gick emot, Giroud missade chans på chans, Welbeck skulle bara raka in en retur men träffade Walcotts ben. När väl reduceringen satt i nät genom Oxlade-Chamberlain i 90’e minuten, då kontrade Monaco in 3-1 minuterna efter genom Ferreira-Carrasco. Hur gick det då till, jo då, bollen gick försmädligt nog via stolpen in i nät som för att verkligen trycka in det vi var inne på tidigare…
Allt gick emot Arsenal: Giroud missade allt, Welbeck träffade Walcott istället för mål och Sanchez var inte samma Sanchez som vi sett tidigare. Mertesacker hade även han en tung dag på jobbet. Inblandad i första målet med skraven, missad passning i uppspelet ledde till kontringen som blev 2-0 och vid 3-1 orkade han inte löpa ikapp Ferreira-Carrasco som vackert placerade in 3-1 kassen!
Allt gick med Monaco: Skott styrdes i mål, Skott gick in via stolpe. Dessutom hade laget två genier på plan som under sina minuter på planen gjorde i stort sett allting rätt. Vi pratar om de rutinerade rävarna João Moutinho och Berbatov, kanske framför allt Moutinho. Herregud vilken match han gör. Kloka beslut, stundtals magiska bolltouch men framför allt bidrog han med ett lugn som spred sig i hela laget. Till skillnad från ett Manchester City som under gårdagen såg nervösa ut vid varje bolltouch så verkade Monaco njuta av att äga boll. I slutet kändes det nästan som om det var Bayern München på plan då pass efter pass rullades mellan Monacolirarna till bortaklackens Olé-sound.
Vi har fått uppleva Champions Leagues största skräll ikväll, lyckas Arsenal vända kan vi få uppleva ytterligare en skräll för att göra 3 mål i Monaco är inte lätt. Vilken retur som nu väntar om 3 veckor, det kommer bli ett Arsenal som lär offra armar och ben för att vända på steken. I Leverkusen bjöds vi på ytterligare en överraskning där Bayer Leverkusen slog finalisten från i våras Atlético Madrid med 1-0. Detta efter ett galet vackert mål signerat Çalhanoğlu. Matchens spelare var dock keepern i Leverkusen Leno som i slutet på första halvlek gjorde parader som mycket väl kan vara avgörande för hela dubbelmötet, 1-0 från hemmamötet är nämligen ett superresultat då ett bortamål på Vicente Calderón innebär att Atlético måste göra 3 för att gå vidare…
Det är två veckor kvar till returmötena inleds i Champions League, jag vill vara där, ni vill vara där, alla vill vara där det händer live på arenorna. Med BE Resor har ni chansen att uppleva något få förunnat, det att uppleva fotboll på världsklassnivå live. Passa på att boka in din drömresa till Camp Nou, Signal Iduna Park, Stamford Bridge eller varför inte Santiago Bernabéu. Mamma mia vad jag längtar till returmötena, ibland önskar man att man vore Adam Sandler och kunde spola fram tiden!